Varsågoda!

Detta skriver Josefin Brink i Uppsala Nya Tidning idag. Jag har inte så mycket mer att säga än att läs! Och man inser åter fakta: Ett pack IDIOTER!!! Fan det är lång tid till 2010...

Gör uppror mot dekadent politik
HUSHÅLLSNÄRA TJÄNSTER. Inte är det stressade lågavlönade ­kvinnor med krassliga föräldrar och snuviga barn som kommer att dra nytta av dessa subventioner, skriver Josefin Brink.
Nu rapporteras det glatt och optimistiskt att antalet nyregistrerade städföretag har ökat som en effekt av skattereduktionen för så kallade hushållsnära tjänster.
Vad som sällan nämns i rapporteringen är att notan för skattebetalarna uppgår till 1,3 miljarder kronor per år. Pengar som i stället hade kunnat användas till att anställa 5 000 vårdbiträden eller hemvårdare på heltid.
Det hade varit en satsning på dem som verkligen behöver vård, avlastning och omsorg för att klara sin vardag. Fungerande äldreomsorg och dagis med generösa öppet­tider och personal som hinner med barnens behov är dessutom ur jämställdhetssynpunkt betydligt mer verksamt än aldrig så många städtimmar i förmögna människors hem. För det är inte stressade lågavlönade kvinnor med krassliga föräldrar och snuviga barn som kommer att dra nytta av den här reformen.
Faktum är att man måste komma upp i en månadslön på 46 000 kronor innan det blir mer lönsamt att köpa städningen än att gå ned i arbetstid och göra jobbet själv.
Det är alltså storstädernas högavlönade karriärföräldrar som inte anser att det är väl använd tid att hämta och lämna sina barn, dra ett varv med dammsugaren eller klippa sin gräsmatta, som får sin bekvämlighet subventionerad av skattebetalare i alla inkomstgrupper och i hela landet.
Högerekonomer brukar ofta hävda att den privata sektorn finansierar den offentliga och att det därför är nödvändigt med expansion av den privata marknaden för att vi ska ha råd med sjukvård, utbildning och omsorg. Det är i sig en väldigt förenklad bild som helt bortser från de värden utbildning, barnomsorg, fungerande hälso- och sjukvård, infrastruktur med mera genererar.
Med regeringens modell för hushållstjänster har vi nu en situation där det offentliga (det vill säga alla skattebetalare) i stället direkt går in och subventionerar privata företag. Tack vare åratal av ekonomiskt mumbo-jumbosnack från politiker och näringslivsföreträdare lyckas regeringen lansera detta som ett exempel på hur man får det privata näringslivet att växa och skapa jobb. Priset för detta lurendrejeri betalas av alla som hellre vill se sina skattepengar gå till en utbyggd och förbättrad välfärd.
Men på lite sikt kommer priset för framför allt arbetarklassens kvinnor att bli högt. Arbete i hushåll är en bransch som i de länder där den är etablerad, präglas av ensamarbete, dålig arbetsmiljö, låg lön, deltidsanställningar och få eller inga utvecklingsmöjligheter.
Och här planerar regeringen nu att göra ont betydligt värre. Än så länge utgår skatterabatten till privatpersoner som anställer uppdragstagare med F-skattsedel. Men regeringen planerar nu att skattesubventionera även tjänster som utförs av personer som inte har egna företag.
Problemet är att personer som är anställda direkt i hushåll varken omfattas av anställningsskyddslagen eller arbetsmiljölagen utan i stället av Lagen om arbetstid med mera i husligt arbete från 1970. Enligt denna lag är man som anställd i princip helt rättslös. Det krävs exempelvis ingen saklig grund för uppsägning. Du kan bli uppsagd för att arbetsgivaren inte gillar din uppsyn eller ditt fackliga medlemskap. Man omfattas inte av arbetstidslagen eller arbetsmiljölagen och har ingen lagstadgad rätt till semester.
Om regeringen genomför den här idén skapas en situation som är än mer grotesk än gamla tiders klassamhälle - nu ska varenda busschaufför och kassabiträde dessutom subventionera patroners och matronors rätt att utnyttja tjänstefolk som det passar dem.
Det är en fullkomligt dekadent politik och en oförskämdhet mot var och en som väntar i en vårdkö eller på att få in sina barn på dagis. Det är dessutom ett steg på väg mot den typ av arbetsmarknad som den politiska högern länge har önskat sig, där facket är svagt, de anställda utlämnade åt arbetsgivarnas godtycke och där lågutbildade kvinnors arbete i bästa fall ses som en förlängning av det jobb de ändå gör hemma, och som därför inte behöver vara vare sig på heltid eller väl avlönat.
Det är hög tid för ett uppror mot denna vansinnespolitik. Det är faktiskt helt rimligt att de välbärgade betalar vad det kostar att få villan städad av en professionell städare. Skicka Skatteverket på dem som utnyttjar svart arbetskraft och låt oss i stället satsa skattemedel på dem som verkligen behöver hjälp med städning, omsorg och avlastning.
Josefin Brink
riksdagsledamot för vänsterpartiet
UNT 14/9 2007