Haha!!!

Haha ibland bjuder livet på en del roliga överaskningar! Vi hade utskottsmöte idag och efter det gick jag som vanligt till jobbet. Jag hann knappt ta av mig jackan så knackade det på dörren. Då var det en som sitter med i nämnden, hon frågade om jag inte kunde följa med upp till stadshuset och vara vittne till en vigsel....haha okej, jag följde med såklart! Jättespännande att få se hur det går till :)
Sedan till det riktigt roliga.... det var en gammal klasskompis till mig som skulle gifta sig!!! Hihi där ser man! Jättekul att träffa honom för det var typ över tio år sedan man såg honom!!!

Ibland händer det oväntade saker helt enkelt :)

Shit jag är så jäkla trött!!! Har varit en heldag med jobb och allt började med att det såg ganska dystert ut...sov så jävla dåligt i natt och var tvungen att gå upp alldeles för tidigt!!! Blääää
Nåja, när jag väl lämnat ungarna på dagis bar det iväg till jobbet för att fixa det sista innan besöket idag. Och när det var klart var det bara börja läsa handlingar till utskottet i morgon...det gick väl sådär.... Jag skulle ju vara på universitetet kl 14.45 för att möta upp Eva-Britt och det var ju lättare sagt än gjort. För den som aldrig har studerat där är området typ tre mil stort och bara massa hus huller om buller. Men jag fick iaf hjälp att ta reda på vilket hus jag skulle vara vid. Så var det bara att ta sig dit då...enklare sagt än gjort det också. Det var byten hit o dit och sedan skulle man hitta rätt hus....
Men idag hade jag sådan tur att min snälla arbetskamrat erbjöd sig att skjutsa mig! Tack! Då var iaf det löst! Sedan var det föreläsning och efter det skulle man ta bussen ner till stan igen. Som tur var var det några fler i sällskapet som skulle med så de kunde visa vägen till busshållplatsen!
Väl nere på stan blev vi bjudna på mat av Eva-Britt och sedan blev det föreläsning på bibblan. Det blev tillslut en bra dag och nu när jag kommit hem var det bara fortsätta läsa alla handlingar. Jag måste nämligen lämna barnen tidigare i morgon så jag hinner inte läsa nåt innan heller...

Ojoj vad rörigt det blev och ojoj vad det är synd om mig som har ett jobb som jag tycker är underbart ;)

Nu är det natti för mig! Hoppas jag får sova ostört i natt och inte vaknar av några barn som ska berätta spökhistorier klockan tre mitt i natten eller några katter som vill ligga på mitt huvud och spinna.....

De utlovade bilderna....

Själva Guldgossen himself

Brudarna i bandet

Och hela gänget

Bildkvalitén är inte den bästa men ändå.......

Guldgossen!

Ikväll har jag varit på spelning på Skylten. Det var vår käre barndomsvän Ludvig som spelade med sitt band. Alltså jag kan ju erkänna att jag inte var speciellt peppad innan. Ville gärna stanna hemma och somna i soffan...men har man lovat att komma så har man!
Och det var ett jäkla röj! Skitbra! Nu när jag kommit hem är jag mycket gladare och "piggare" än på vad jag varit på länge.
Nu ska jag nog ta och äta lite kvällsmat. Eller typ fil och musli....

Bilder kommer senare när jag laddat upp dem från kameran.

Lite bilder från ladies night

Tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder på själva karlarna för de korten blev väldigt dåliga....

Jag var bara tvungen att lägga upp den här bilden som jag hittade. Kolla så himla fin!!!! Kanske skulle tatuera in den.....

Ladies Night

Igår var jag på Ladies Night med mina gamla coop jobbarkompisar. Det var en trevlig kväll och mycket snack och fnitter. Om det var värt pengarna är väl frågan, men det var en underhållande show med snygga karlar! Men, jag undrar bara en sak....i Corren frågar de om "kvinnor verkligen är så här svältfödda!. Vad säger de om man frågar om alla män som går på stripp-klubbar då..... bara en liten tanke....

Blandat

Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Hjärnan är full av tankar och olika känslor, men samtidigt känns den helt tom. Jag saknar, längtar, önskar, önskar att allt var annorlunda. Samtidigt känns det bra. Det är också skönt att vara ensam ibland. Skönt att bara få vara mig utan att tänka på någon annan.
Men frågan är ju varför det inte kunde vara så innan? Varför ska det behövas något sånt här för att man ska börja inse vad allt betyder egentligen? Kanske är det omognad, eller bara att tiden går och man aldrig funderar på hur man ska utvecklas som människa, och som partner?
Ja, jag vet att jag tänker för mycket och att jag borde allt vara som det är just nu! Men det är fan svårt! Jag önskar att jag kunde vara så säker på att allt är rätt. Att allt det här bara är positivt. Och jag vet ju innerst inne att det är så! Men man fastnar så lätt i alla tankar och grubblerier.
Så, nu har jag bara en önskan. Låt mig sluta tänka och lev i nuet! Det borde inte vara så svårt!!!