Tecknade mardrömmar...

Ok, jag fortsätter att drömma mina konstiga mardrömmar!!!

I natt hände dock en ovanlig sak som jag faktiskt aldrig varit med om förut. Jag var en seriefigur. Jag befinner mig i ett ganska färglöst landskap och horisonten består av höga fyrkantiga berg. Jag hör hur det börjar dundra och känner hur marken börjar skaka och plötsligt får alla dessa berg ett vulkanutbrott! Jag börjar löpa som ett djur men som vanligt i drömmar så kommer man ingenstans. När jag vänder mig om ser jag mängder av renar! (tecknade såklart). De springer om mig och en del faller ner och dör framför fötterna på mig och en del bara springer förbi mig.... Det var en ganska kort dröm men jag kunde verkligen känna hur det var att vara en seriefigur! Jag visste liksom att jag bara var ritad av en person men jag levde ändå.... jag kan också upplysa er om att jag inte var den vackraste tecknade flickan man sett(ingen Ariel med svallande rött hår om man säger), jag hade liksom spikrakt stripigt svart hår som bara var några streck egentligen och skitlångt stort blekt ansikte....

Nu har jag bara en fråga som jag skulle vilja fråga om det skulle vara så att det finns någon här som kan tyda drömmar? Varför är jag en svinful seriefigur som blir jagad av miljarder renar under ett vulkanutbrott????? När någon människa bemödar sig med att rita av mig kan han/hon väl iaf försköna mig lite och teckna mig vacker och åtminstånde färglägga omgivningen?????? Till och med renarna hade ju mer färg än mig....

Dahlbergs café

Så har jag äntligen varit där! Som jag har längtat!
Igår var vi i Gamla Linköping på det berömda fenomenmagasinet. Ja, det är egentligen ganska roligt, men jag har ju varit där så många gånger så det är precis som kålmården! Man blir så trött på det!!! Det är liksom samma djur och samma väg och allt är bara samma samma samma om och om och om igen....Iaf så åkte vi dit för att ha något att göra och det är ju alltid trevligt med en liten utflykt.
Efter snurranden på hjul, flyttade magneter, gissat på hur vatten kan rinna ur en kran som inte har någon slang/rör bakom osv (det rätta svaret är att det är ett annat rör innuti som leder vattnet upp igen, rätta svaret är nr 2!) ska vi äntligen ta en paus och gå och äta lite lunch. Och vad hittar vi inte då om inte den berömda Ragnar Dahlbergs Café! Japp! Det är sant! Nu har vi varit där! Äntligen! Och vi var helt ensamma, nästan, förutom att det kom ungefär trehundrafemtiotolv pensionärer när vi hade satt oss och skulle njuta av "lunchen", som bestod av en svindyr räkmacka. Antagligen hoppades de väl att de skulle få sjunga lite allsång á la skansen, men vi hann springa därifrån innan det började! Och tur var väl det, med tanke på att jag redan har drömt mardrömmar om det(ni som känner mig väl vet vad jag menar).
Sedan trodde jag att jag kunde få åka hem iallafall, eller åtminståne få åka till IKEA, men ICKE!!! Nej, då ska vi gå in igen! Jaha, bara att ställa upp då. Nu tog vi övervåningen och där finns det ett flygplan som Linus och Alva tog och flög till Mallorca med. Skönt tänkte jag och gick och satte mig i en soffa lite längre bort med Leia och vilade. Det jag inte visste då var att jag skulle drömma natten efter att vi flög dit och jag glömde alla mina mediciner hemma....som sagt, fenomenmagasinet ger en mardrömmar på riktigt! Alva och pappan fortsatte leka och mamman och Leia satt i deras soffa tills de åkte hem.

Det var en trevlig utflykt, men det berodde bara på sällskapet, inte på utflyktsmålet....



P.S Jaa, jag drömmer ganska ofta mardrömmar...D.S

Dockussåpa och lila plastskor....

Idag är nog den första dagen i mitt liv som jag önskar att jag vore med i en dockussåpa.... Jo, det är säkert! Jag har nämligen tillbringat halva dagen med att bråka med en helt galen blivande femåring som är en hejare på att argumentera! Och resten av dagen med att gapskratta bakom ryggen på samma barn...taskigt jag vet!

Eftersom min syster skulle komma idag och både Linus och jag har tjatat på den kära dottern sedan vi kom hem från semestern att hon ska städa på sitt rum(hon leker nämligen inte på sitt rum längre för "det är så stökigt", så nu leker hon istället i hennes lillasysters rum...."hon behöver ju iallafall inte leka där än!!!") så sa jag åt henne att om hon inte hade städat innan min syster kom skulle jag ta en påse och slänga alla hennes saker som låg kvar på golvet.....( hm, den snälla mamman är i farten igen). Tiden går och mamman och pappan städar lite i resten av lägenheten men den kära dottern vägrar göra fint på sitt rum! Efter många chanser och hot från båda föräldrarna hämtar pappan en påse och tar hälften av leksakerna som ligger på golvet. Då jäklar i min låda!!! Illvrål och tjut och gap så vi var tvungna att säga åt grannarna att det var inte brandlarmet som gick utan bara dottern som fick ett raseriutbrott! Vi skulle äta lunch precis lagom och försökte då prata med henne om varför vi hade tagit grejerna... "DET ÄR INGEN IDÈ ATT DISSKUTERA!!!!!!!!" vrålar hon då! Åh herregud, jag kunde ju givetvis inte hålla mig för skratt! Och då blev hon ÄNNU argare och bara vrålar VAR ÄR MINA LEKSAKER!!!!!!! Springer in på sitt rum och skriker "åhh dom har tagit alla mina favoritleksaker!!! åhh mina favoritleksaker! Min älsklingsssaker!!! Åhh dumma mamma och pappa!!! Mina favoriter!! ÅHHHH!!!!!!!" (då kan ju tilläggas att det var mest gamla papper, små plastgubbar, bebisleksaker, skit helt enkelt som hon aldrig leker med och som hon inte kommer sakna ett dugg!!! Saker som hon bara dragit fram ur någon gammal låda och inte orkat lägga tillbaka för de är så tråkiga...jaja.)
Ja, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men om jag säger så här: jag sa åt henne första gången vid nio och rummet var städat vid tre så då kanske ni kan förstå.

Sedan önskar jag att jag skulle haft en videokamera så jag kunde ha filmat resten av händelserna på eftermiddagen! Hon har nämligen ett par favoritprinssesskor! Ett par JÄTTEFINA lila plast klackskor....De har hon gått omkring i istort sett hela dagen. Och jag vet att man inte ska vara elak eller så men hon kan verkligen inte gå i dem! Hon liksom stapplar fram i dem och tycker att hon är jättefin och vad ska man säga!? Hon är ju världens finaste!!! Ett tag gick hon omkring i dem och en pirathatt och ett svärd i handen och sjöng låten från Lilla Sjöjungfrun. Gud det är ju underbart! Man kan ju liksom inte låta bli att garva!!! Förlåt! Men det ser så himla kul ut! Det vore nåt att visa på ett framtida bröllop....

Ett "problem" bara. Hon är fyra år nu. INTE femton som man kunde tro. Man kan inte skylla på hormoner eller jobbigt i skolan eller mensvärk eller så....herregud!!!! Ska fyraåringar smälla i dörrar och skrika åt sina föräldrar att det inte är någon idé att disskutera saken något mer?! Jag känner mig lite i underläge på nåt sätt.....Ska nog gå och lägga mig nu.